Let me go

Känslan av att aldrig finna ro, känslan av att alltid känna sig rastlös börjar bli påtaglig nu. Jag känner mig som en hund som går runt i sin hundkorg och försöker slå sig till ro. Fast jag hittar aldrig platsen för jag fortsätter att gå runt och runt. Vad jag än gör eller vart jag än är så kryper det i kroppen. Jag måste slå mig fri. Jag måste vika av från den vägen jag går, där jag följer dig och försöka hitta min egna väg, så jag kan finna den ro jag länge har saknat. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0