saraln

Känslan när man lämnar Oskarshamn är jobbig. Jag vill gråta varje gång.
Helgen i oskarshamn har varit hur bra som helst. Att få träffa alla som man saknat, kramats, pussas. Albin som säger att han älskar en. Åh jag smälter! Isabell som gjort en teckning där det står " jag har saknat dig otroligt mycket". Man vill bara lägga sig ner för en stund och gråta, gråta och gråta. Jag tänker för en sekund att jag vill flytta tillbaka så man har sin familj nära. Samtidigt så trivs jag såbra i Skövde. I skolan med kompisarna, i fotbollslaget, i staden. När jag är här är det så mycket som händer. Jag är stolt över mig själv som tagit det här steget, att flytta så långt bort som vi gjorde. Nu låter det som vi flyttat tiotusentals mil bort, men 27 mil bort är långt nog. När jag är här i Skövde så klarar jag av avståndet, då går man in med inställningen att så är det. Man måste acceptera att det är såhär, att vi bor långt borta. Skulle man inte göra det blir det jobbigt.




GRATTIS BÄSTA MAMMA PÅ DIN FÖDELSEDAG (som var igår)!
Jag älskar dig!


Slut på snyftkalaset. Återkommer med ett piggare inlägg en annan dag!